Enligt kalendern lider det mot höst och det verkar som en hektiskt period för våra kära vänner i Sverige med golf och Oktober fest som huvud punkter. Tyvärr kunde Gårume Asia konstatera i vårt senaste stor möte på Johans balkong att medlems antalet för vår grupp reducerats med 33%. Vi ser dock  med förströstan att Axel säkert kommer att kunna delta i era aktiviteter i fortsättningen, och med tanke på hans organisations förmåga i samband med vår gemensamma helg i Kina  under sommaren kan jag bara gratulera er alla. 

För att nu bevisa att vi inte är en vilade sammanslutning vill jag passa på att rapportera från vår senaste eskapad. Under våren hade Johan och Axel ett antal utskotts möten i Hong Kong för att bestämma sommaren träff. En sen kväll på Ericssons representations båt beslutated det att temas Camel Throphy i Kina var det bästa. Sagt och gjort, Axel skred till verket och varken Johan eller jag insåg vilken organisatorisk kraft vi arbetade med. För att ytterligare förstärka vår branding tillverkades det en speciell logo för detta tillfälle.

 Ok, så konceptet var att vi skulle åka till Lijiang i Yunnan provinsen, ganska nära Tibet för att köra Toureg off road. Detta skulle gå av stapeln från den 30e Juni till 1 Juli, detaljerna lämande vi villigt över till Axel. Vi fick visserligen en agenda med det var lite otydligt vad som egentligen skulle hända, när vi dessutom var tvugna att flytta fram evenemanget 1 dag fanns det risk för problem, men med resultatet i hand kunde det inte blivit mycket bättre.  

Johan och jag reste ut tidigt tidigt på lördag morgon och efter en mellan landning i Bangkok, där jag fick kaffe och Johan massage fortsatte vi mot Kunming där vi skulle möta Axel, för att senare ta flyget till Lijiang. Vi var lite oroliga för Axel och agendan, när vi ringde honom i BBK, visste han inte riktigt vad vi hade framför oss och han yrade också om att det kunde ansluta lite mer folk än tolk och chafför från VW distributören, lite visste vi då vilka besvär vi skapat för dem. Efter ett glatt återseende och introduktion av vår tolk., Lisa, och Mr. Zhu satte vi oss och väntade på flyget till Lijiang, här inmundigade vi också de första 10 kopparna te. Vi bordade flyget och efter en fantastisk resa över bergen som är utposter till Himalaya gjorde vi en tvär högersväng och landade i en dal på Lijiang Airport.  

Det var nu vi började förstå vidden av uppmärksamhet, när vi kom ut från flygplatsen möttes vi av ca 7 personer, alla kinerser och få kunde engelska. Det kändes lite som en handlesdelegation, det bockades och utbyttes visit kort, och jag tror ingen av oss hade riktig koll på vilka dessa personer var förrän vi reste hem. Det visa sig att allihop skulle följa oss merparten av vår vistelse, med olika roller men med uppgift att vi fick ett bra utbyte. Några kom från Lijinag andra hade rest från Kunming vilket ligger 6 timmars bilresa bort. Det skulle ta för mycket plats att beskriva alla men Vdn och andra från distributören, väg och infrastruktur i Lijiang var med och andra människor som kunde engelska. Till lika  fanns en VW Toureg parkerad i närheten, eftersom man inte hade någon bil tillgänglig i Lijiang hade någon kört den hela vägen från Kunming.  

Efter att vi installerat oss i de fantasktiska villorna i utkanten av stan åket vi för att äta middag. Våra värdar tog oss till en helt fantastisk restaurang och medan vi åt alldeles för mycket, började vi lära kanna varandra. Det var många missförstånd men samtalet flöt på och den initiala stelheten började lätta. Som tur var dracks det relativt måttligt men det var många jämförelser mellan Kina och Sverige och speciellt Axel bidrog med historier hur mycket svenskar dricker. Vi avrundade kvällen med ett besök i Gamla stan, en mycket pitoreskt område med en unik historia. Där gick vi inte på ölrunda utan roade oss med att dricka mer te och spela bar spel, till ex lyfta jordnötter mer pinnar och olika tärnings spel.   

Det var 3 pigga och förväntastfulla killar som vakande upp på söndag morgonen. Vi skulle nu börja det riktiga äventyret, bestiga Jade Dragon Snowy Moutain, 5500m, samt testa bilen. Det var en kolonn med 3 fullpackade bilar som gav sig av från baslägret som låg på ca 2200m. Vi hade stor hjälp av chefen för Intrastruktur och vägar då vi i 100 km/h klarade av den första etappen. Vi anlände till Base camp2 på 3500m i mycket gott mod, och vi ekiperades med varma kläder, nödproviant och en spray flaska med 100% syrgas. Efter som terrängen nu blev lite tuffare fick vi lämna bilarna och i kolonn vandra upp till linbana för nästa steg. Vilken njutning, att i sakta mak fortsätta 1000 m rätt upp för berget, vädret var fantastiskt och om ni tittar på videon kan ni lite av de vackra vyerna. När vi då satt där bevämt tillbaka lutade tycket ingen av oss att det var svårt att bestiga berg och att kanske skulle fundera på att gå tillbaks, så svårt kundet det ju inte vara. Ok, väl framme vid Base camp 3 på 4506m var vi tvugna att gå av och tanken var att vi skulle fortsätta till slutstationen för turister på 4700m. Tillsammans med många andra turister påbörjade vi vår vandring, i kringelkrokar på broar och spångar började vi vår förflyttning. Vi tog varje tillfälle i akt att titta på berget, glasiärerna, eller ställa upp för att fotograferas för i ärlighetens namn så fort man gick mer än 50m var man tvugen att stanna, benen kändes som bly och det fanns allt för få syremolekyler att dra in. Under stor möda banande vi oss upp för berget men när vi kom till 4600m räckte varken orken eller tiden till att forsätta utan vi fick vända tillbaks och det var ingen som nämde något om att vi skulle gå hela vägen ner.

 Väl tillbaks i basecamp 2 fick vi ännu en fantsktisk måltid som plåster på såren och det var ganska skönt att under resten av eftermiddagen på visas runt i bergen, det blev kanske inte så mycket off road men det var vacker.

 Efter ett kort stopp i bas lägret för en kort vila och dusch var det dax för middag. Vi kom till en mycket typisk lokal resturang med individuella rum i flera plan. Vi blev lite konfunderade när vi kom in i vårt rum, det var så mycket folk där. I samband med vårt besök hade vår värd passat på att bjuda in viktiga personer som polis och brandcheferna med fruar och ett antal andra ospecificerade personer. Vilken tillställning det blev, absolut den bästa mat jag ätit i Kina och de roliga människorna som bjöd 100% på sig själva. Det var nu vi också fick äta upp Axels kommentarer om svenskarnas dryckes vanor. En liten stund efter att vi startat middagen började de individuella skålarna, i börja var det bara öl men sedan kom en oljig form av vodka på bordet, sedan var det full fart, en skålen följde den andra. Vi fick möjlighet att lära dem svenska snapps sånger och berätta vilka vi var. Det fanns flera personer som utmärket sig bla fick vi genom allt snappsande mycket god kontakt med polis chefen, om ni någon gång skulle få problem med polisen i Lijiang kan ni hälsa från oss. Det som räddade vår heder, var att de skålade mer med varandra än oss och att middagen var tidsbestämd. Det var ett mycket lyckligt gäng som sedan avrundade kvällen med att faktiskt dricka te.

 Det är måndag morgon, och det finns vissa likeheter med Povel Ramell visa. Dock ska vi idag inte utföra några större stordåd. Att packa går fort och att att äta frukost ännu snabbare. Till lika har vi alldelses utmärkt support att komma genom flyg platserna i Kina genom VIP värdar som leder oss förbi köer till fina väntrum. Efter alla erfarenheter och sena nätter är vi alla ganska trötta och efter att sagt hej till Axel som skulle till Tyskland för sitt nya jobb, och den kvardröjande delegationen är det ganska skönt att sätta sig på flyget hem.

 Rapporten blev ganska lång och samtidigt har jag bara tagit med det absolut viktigaste. Filmen finns på nätet och det finns en längre version, vi hoppas också fixa lite foton. Vi hade aldrig kunnat göra denna resa utan Axels organisation och kontakter, Johan och jag hoppas att han i framtiden inte får allt för stora problem med distributören i Kunming. Men de som verkligen bidrog var alla lokala människor som tog had om oss, Ms Gui Xing Lin, ägare och VD för VWs ditributör i Yunnan, Tina, som var vår tolk samt Ms. Gui’s assistent som tog en massa bilder och såg till att alla fanns på plats vid rätt tillfälle.